Italian Early Renaissance Painter, 1445-1510 Italian painter and draughtsman. In his lifetime he was one of the most esteemed painters in Italy, enjoying the patronage of the leading families of Florence, in particular the Medici and their banking clients. He was summoned to take part in the decoration of the Sistine Chapel in Rome, was highly commended by diplomatic agents to Ludovico Sforza in Milan and Isabella d Este in Mantua and also received enthusiastic praise from the famous mathematician Luca Pacioli and the humanist poet Ugolino Verino. By the time of his death, however, Botticelli s reputation was already waning. He was overshadowed first by the advent of what Vasari called the maniera devota, a new style by Perugino, Francesco Francia and the young Raphael, whose new and humanly affective sentiment, infused atmospheric effects and sweet colourism took Italy by storm; he was then eclipsed with the establishment immediately afterwards of the High Renaissance style, which Vasari called the modern manner, in the paintings of Michelangelo and the mature works of Raphael in the Vatican. From that time his name virtually disappeared until the reassessment of his reputation that gathered momentum in the 1890s   Related Paintings of Sandro Botticelli :. | The Virgin and child with John the Baptist (mk05) | Mystic Nativity | Christ died | Konungarnas worship | Calumny (mk36) |
Related Artists:
Federico zandomeneghi
Italian Painter, 1841-1917 .Italian painter. His father Pietro and grandfather Luigi tried to interest him in the plastic arts, but from a very early age he showed a stronger inclination for painting. Zandomeneghi soon rebelled against their teachings, and by 1856 he was attending the Accademia di Belle Arti in Venice, studying under the painters Michelangelo Grigoletti (1801-70) and Pompeo Molmenti (1819-94). As a Venetian he was born an Austrian subject, and, to escape conscription, he fled his city in 1859 and went to Pavia, where he enrolled at the university. In the following year he followed Garibaldi in the Expedition of the Thousand; afterwards, having been convicted of desertion and therefore unable to return to Venice, he went to Florence, where he remained from 1862 to 1866. This period was essential for his artistic development. In Tuscany he frequented the Florentine painters known as the Macchiaioli, with some of whom he took part in the Third Italian War of Independence (1866). Zandomeneghi formed a strong friendship with Telemaco Signorini and Diego Martelli, with whom he corresponded frequently for the rest of his life. In this period he painted the Palazzo Pretorio of Florence
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
FRANCIA, Francesco
Italian High Renaissance Painter, 1450-1517 He turned to painting c. 1485, and his first works already testify to the considerable technical accomplishment and gentle religious sensibility that remained constants of his art. His major surviving paintings are altarpieces, mostly images of the Virgin and saints, initially done for Bologna and later for nearby centres, notably Parma, Modena, Ferrara and Lucca. He also painted many small-scale devotional works and a few portraits. The apochryphal anecdote reported by Vasari that Francia died on seeing Raphael's altarpiece of St Cecilia